im proud of us
För några månader sen... Eller rättare sagt nästan exakt 2 månader sen, stod jag för sista gången tillsammans med min klass och firade att dagen D äntligen kommit. Det var den största dagen på det här året som vi alla väntat på. Efter 3 år i skolan var vi äntligen fria och hade hela världen framför oss. Mina närmaste vänner och jag skulle ut i en mycket större värld än den vi levt i. Hej då studiebidrag, vi skulle försörja oss själva.
Nu, 2 månader senare har vi förflyttats från ett tåg till ett annat. En vän ska till Stockholm för att leva sin dröm. En annan har heltidsjobb på ett flott ställe. En tredje jobbar vant sitt tredje (tror det är tredje) år på jobbet, en fjärde testar sina vingar och jobbar tillfälligt som badvakt, en femte kanske pluggar vidare eller jobbar på stället nära mig, en sjätte jobbar i stort sett på ett kontor där jag tror hon trivs som fisken i vattnet.
Jag skulle kunna välja att se detta tragiskt. I skolan kunde vi ses på raster och luncher och efter skolan eftersom att vi var så nära varann under veckorna och helgerna. Skillnaden nu är endast att vi gått egna vägar. Samma personer med nya inriktningar. Jag är stolt över vad vi tillsammans lyckats med. Jag är stolt över alla mina vänner.
Och det bästa är att jag aldrig kommer behöva sakna någon utav dem. För jag vet att, så länge vi håller reda på varann, sitter vi lika tätt som då. I samma båt.
Kommentarer
Trackback
